Cute
Har hört en del rykten *florera* om mig det senaste. Så tänkte gö en liten följetång av saker som folk tror om mig och kanske sticka hål på en och annan myt. Hehe nä men här kommer några saker som jag fått höra ryktesvägen om mig själv:
1. " Aa Frida.. Hon e bäng ca hela tiden va?? Säljer hon weed eller?"
man ba hehe aa:P sorry for party rockin'.
2. Att jag är vänsterhänt?
???????????????? Asså nej det är jag inte. Har fått höra att folk tror detta om mig kanske 5 gånger? och det är ju en så jävla konstig sak att undra över? Vem pratar ens med någon om vänster-/högerhänthet? Hur kommer det på tal? Är det någon som går till ngn som känner mig och frågar "Jooo men du hon där frida... jag har tänkt på en sak med henne.... är hon vänsterhänt elle??" Så konstigt. Men det har på riktigt hänt 5-6 gånger? Och det är fel. Jag är högerhänt:---)
Ordvitsandet.........
Har gruvat mä någe jävulskt det senaste över min tappade förmåga att vara *rolig med finess*. Det ända jag gör nowadays är att konstant avlägga SVINTRISTA ordvitsar. Alltså........ Som här:
Tar alltså tråkighet till helt nya nivåer här..... Jaja... En ordvits som jag gjorde förut via kik som jag faktiskt blev SJUKT nöjd över och som faktiskt är rätt kul är denna:
Har haft ont i foten ett tag.......... :/ Gick till läkarn igår men asso det va inte riktigt detta jag menade när jag sa "heel me"..
............hahahaha
Söndagsintervju med Homeros
Men alltså fan är ändå jävligt nöjd med resultatet. SÅ here it comes. Min söndagsintervju med Homeros. Tyckte att jag var asrolig här......... +´sviiiinlång text //pluggizen
Jag möter Homeros i hans oväntat spartanska enplansvilla. Han öppnar dörren iklädd en vit knälång särk som jag närmast skulle likna vid en morgonrock, i handen har han en halvtom vinflaska. På kroppsspråket avgör jag att han är lite berusad.
-Jasså, ja. Du igen, säger Homeros, kom in då. Jag försöker på ett snyggt sätt nämna den lilla detaljen att han måste missta sig och att detta är vårt första möte. Han granskar mig med viss skepsis och mumlar tyst något jag inte lyckas tyda. Jag hade, efter att ha läst hans verk, föreställt mig en mer samlad Homeros, som kanske skulle bjuda på något exotiskt te eller möjligtvis förmiddagskaffe, men han är redan salongsberusad och verkar inte anstränga sig för att uppfylla min prognos. Vi har setts i mindre än några minuter och jag skäms över min snabba, onyanserade slutsats men det går inte att undvika att hela hans väsen andas alkoholtragedi.
Han liksom svävar när han går och han leder mig in i ett samtalsrum och dunsar själv ned i en av två korgstolar som så när på ett mellanliggande bord är det enda möblemang som finns i rummet. Han verkar trots bristen på erfarenhet av intervjusituationer vara helt avspänd och kastar upp fötterna på bordet. Betongväggarna ekar tomma och trots att det är juli i Grekland känner jag mig frusen och avklädd i det kala rummet.
-Personligt uttryck, pyttsan. Det handlar om att ha en bra story, vet du. Dagens litteratur är värdelös. Jag läser inte sånt, monotona kärlekshistorier är ointressanta. Jag tror folk vill läsa något får dem att drömma, någonting som är långt ifrån det lilla som ryms i det spektrum som de möter varje dag i egna vardagssituationer. Ta Illiaden som exempel. Den har intressanta konflikter, ett par svåruttalade namn, några gudar kombinerat med ett hejdundrande krig. En given succé, säger Homeros snabbt och nonchalant.
Men det som utmärker dig mest är hexametern? Ett genialt drag. Hur tänkte du?
Homeros ger mig en skeptisk blick.
- Jo. Men alkoholen löste det mesta, säger han och halsar det sista ur flaskan i samma veva. Föresten gillar jag att skriva, fortsätter han. Att du tycker 16 000 verser är långt är mer ett monument över din egen lathet än något annat.
Jag väljer att bortse från piken men Homeros blick är stirrande på mig, hatisk nästan. I samma stund inser jag att Homeros är oerhört ointresserad av att sitta här i berusat tillstånd och svara på stela frågor; jag måste vara lite vild och okontrollerad för att hitta nya vinklar som får intervjun att fortsätta. Jag improviserar.
Alkoholen?
Ja. Man behöver sånt. Du vet, när vi skriver brukar det vara jag och en grabb som heter Tzatsiki, vi lagar lite mat, dricker lite gott och skriver lite skit. Det här är inofficiellt än sålänge, men vi håller på att skissa på en riktig iögonstickande historia nu i dagarna faktiskt. Meningen är att att man ska bli irriterad av att läsa den. Det handlar om en snubbe som vann ett krig och hemma har han en fru som väntar på honom. Han kunde kommit hem till henne på typ två, tre dagar, men såklart tar han en lång onödig resrutt "bara för att" och det som kunde varit en reseskildring på ett halvt A4 verkar nu bli sisådär en elva, tolvtusen verser. Det blir händelserikt, svårläst och tungt, men det är så vi gillar det. Odysséen tänkte vi kalla den, eller något sånt. Men det är inte så viktigt. Vi skriver det mest för det goda sällskapet. Livet är att sitta hemma hos Tzatsiki, njuta av maten och sällskapet. Tzatsiki har föresten en fruktansvärt god gurksås som han brukar laga för att toppa upplevelsen.
Vilken? svarar Homeros även han förvirrad över hur min tankebana gått.
Såsen.
Jaja, jo Tzatsiki är för jävla skön, och med det där gurksåsreceptet kan han bli något någon dag. Kom ihåg var du hörde det först.
Du, det är lugnt, jag hittar ut själv, säger jag och han nickar snabbt.
Jag lämnar honom i; vad jag anser är hans esse. Trots att han varken talar i hexameter eller verkar vara intresserad av litteratur kan jag inte klandra honom inte för varken det eller hans alkoholkonsumtion. Att han är motsatsen till tillmötesgående i flera lägen och att jag som reporter blivit sågad spelar ingen roll.
Jag älskar Homeros rakhet; han försöker inte förfina verkligheten eller förställa sig för att anses som "en riktig författare". Vem bryr sig egentligen om att han lever ett dekadent liv när han njuter, lever och frodas? Precis som Homeros spår om Tzatsiki och hans gurksås, spår jag att den där Homeros och hans verk "kan bli något någon dag". Kom ihåg var du hörde det först.
Har ju förövrigt betyget "c" i svenska. Känns ju "välförtjänt"...
Roliga saker som Karin sagt
Såg att Karin hade skrivit ett inlägg som nämnde vår relation till hip hop... Det hela började nä vi satt i mitt kök i totalt mörker och tystnad och åt knäckebröd och var tysta o eftertänksamma som vi ibland är när Karin öppnade sin stora käft för att plötsligt slänga ur sig följande: "Frida... Det här funkar fan inte...Vi MÅSTE börja lyssna på tyngre hip hop". Hon sa det med en inlevelse som vittnade om att hon verkligen trodde på vad hon hade sagt; som om det var TRUE WISDOM™. Som om vi inte hade något val. När hon hade tystnat sökte hennes ögon bekräftelse; hon trodde att hon klämt på en öm tå, att hon kommit fram till något viktigt och sant. Hon trodde att vi båda skulle skämmas när vi skulle kolla igenom våra Spotifylistor och ångestfullt mumla 'Fan, det här duger inte, vi behöver ett tyngre beat, djupare texter, bättre flow'. Hon var på riktigt, övertygad om att hon kommit fram till en viktig slutsats, att hon hittat den enda lösningen på alla våra problem. Som om den enda utvägen ur våra livsproblem är om hip hopen vi lyssnar på är tyngre. Hahaha, tyckte så synd om 'na när jag skrattade överlägset och ba "Okey gurl ^o)".Men hon kanske hade rätt
En annan sån här händelse när Karin sagt något jävligt otippat, var en dag när vi båda kände någon form av meningslöshet över livet och satt och pratade om det i 2 timmar över telefon och att jag plötsligt hör hur Karin mitt i allt det eländiga, skiner upp, som om hon äntligen hittat ljuset i tunneln och entusiastiskt och instinktivt säger: "...Frida, jag tror jag måste köpa en hatt". Hahahahah alltså här dog jag. SÅ ROLI e hon.
Numbero 3 minns jag inte riktigt vad som hände, men vi pratade om vajäj-jays anyway. Och så säger hon (som den sanna poet hon är) "Men mellangärde.. det låter så vackert.. typ som ett ställe där man plockar blommor...."
Lol <3<3<33<3<3 hon e så tossig bruden
GTL
Har en ny kategori på bloggen! "Woop WOoP", "fan va naiz" tänker ni... inte... Men GTL heter den iaf och det står ju såklart för GYM, TAN, LAUNDRY.... (inspirerat av mina idoler.. dvs jersey shore.........)
Älskar att gymma.... alldeles för mycket för min image. Men jag kommer till det någon annan gång. Nu ska jag nämligen prata om TAN. dvs solbränna.
jag och "tan" har aldrig riktigt gått hand-i-hand genom livet. Har liksom alltid varit den blekaste i gänget......brukar typ bli blek till den grad att jag typ blir transparent under vinterhalvåret........både hatar och älskar det. Tycker delvis att man ser fräschare ut om man har lite "tan" men samtidigt tycker jag att det kan vara fint att va lite "fair" "ivory" "pale"......Som såhär:
och eftersom att jag inte orkar lägga ca 400 spänn i månaden på solariebränna........ Så försöker jag satsa på att se ut ca som de ovanför hudfärgsmässigt. . Men problemet med mig är att även om jag är blek blir jag aldrig "ivory" eller "pale".. Jag blir mer såhär:
snyggt :-)
