Såg att Karin hade skrivit ett inlägg som nämnde vår relation till hip hop... Det hela började nä vi satt i mitt kök i totalt mörker och tystnad och åt knäckebröd och var tysta o eftertänksamma som vi ibland är när Karin öppnade sin stora käft för att plötsligt slänga ur sig följande: "Frida... Det här funkar fan inte...Vi MÅSTE börja lyssna på tyngre hip hop". Hon sa det med en inlevelse som vittnade om att hon verkligen trodde på vad hon hade sagt; som om det var TRUE WISDOM™. Som om vi inte hade något val. När hon hade tystnat sökte hennes ögon bekräftelse; hon trodde att hon klämt på en öm tå, att hon kommit fram till något viktigt och sant. Hon trodde att vi båda skulle skämmas när vi skulle kolla igenom våra Spotifylistor och ångestfullt mumla 'Fan, det här duger inte, vi behöver ett tyngre beat, djupare texter, bättre flow'. Hon var på riktigt, övertygad om att hon kommit fram till en viktig slutsats, att hon hittat den enda lösningen på alla våra problem. Som om den enda utvägen ur våra livsproblem är om hip hopen vi lyssnar på är tyngre. Hahaha, tyckte så synd om 'na när jag skrattade överlägset och ba "Okey gurl ^o)".Men hon kanske hade rätt

 

En annan sån här händelse när Karin sagt något jävligt otippat, var en dag när vi båda kände någon form av meningslöshet över livet och satt och pratade om det i 2 timmar över telefon och att jag plötsligt hör hur Karin mitt i allt det eländiga, skiner upp, som om hon äntligen hittat ljuset i tunneln och entusiastiskt och instinktivt säger: "...Frida, jag tror jag måste köpa en hatt". Hahahahah alltså här dog jag. SÅ ROLI e hon. 

Numbero 3 minns jag inte riktigt vad som hände, men vi pratade om vajäj-jays anyway. Och så säger hon (som den sanna poet hon är) "Men mellangärde.. det låter så vackert.. typ som ett ställe där man plockar blommor...."
Lol <3<3<33<3<3 hon e så tossig bruden